Om Dinkel

Det speciella med dinkel (även kallat spelt) är att ingen förädling skett och därigenom har de ursprungliga egenskaperna behållits. Jämfört med vete skiljer sig dinkel näringsmässigt på några punkter: Dinkel är mer lättsmält då glutenet består av en högre andel vattenlösliga proteiner. Proteinhalten är högre, ca 13 %. Andelen järn, koppar, magnesium och zink är större. Energiinnehållet är högre samt även halten nyttiga fettsyror. Dinkel innehåller väsentligt mer B-vitamin.

Kraftigt skyddande skal

Ett kraftigt skal skyddar det näringsrika kornet, vilket gör det motståndskraftigt mot skadedjur och luft-föroreningar. Det skyddar även mot skador under lagring. Dinkel har ett väl utvecklat rotsystem och trivs därför bra på magra och sandiga marker och behöver inte mycket gödsel. Dinkelkornet består av 30 % skal, vilket gör att avkastningen blir lägre än för vanligt vete och därför är dinkel också dyrare. Skalet innehåller mycket kisel och används till att fylla kuddar och madrasser. Det anses vara bra mot migrän och smärtor i muskler och leder.

Användning

Dinkel finns i många former, t ex helkorn, fullkornsmjöl, mjöl, flingor, mannagryn och pasta. Dinkelmjöl kan ersätta vetemjöl i såväl bakverk som i matlagning. Tips: Byt ut vetemjölet mot dinkelmjöl i pannkakssmeten!

Historik

Dinkel är ett sädesslag som tillhör mänsklighetens allra äldsta kulturväxter. Den kallas ibland urvete, men går inte att jämföra med den vetetyp som finns idag. 5000 år gamla fynd av dinkel har gjorts i Asien och därifrån har dinkel troligtvis spridits till Europa. I Sverige har dinkel odlats sedan stenåldern. Under vikingatiden upphörde odlingen på det svenska fastlandet, men på Gotland fortsatte odlingen fram till 1960-talet. I början av 1990-talet återupptogs odlingen av dinkel i Sverige, främst på Gotland. I Europa har dinkel odlats kontinuerligt utan uppehåll.

Några gamla dinkelsorter

Bauländer Spelz
Schwabenkorn
Oberkulmer Rotkorn
Ebners Rotkorn